Alla inlägg under september 2016

Av slutminuter - 2 september 2016 19:49

Ibland får man lite draghjälp och det kan då behövas. Ondgjorde mig för en vän om gårdagens upplevelse med nya chefen. Efter en stunds gnällande från min sida och ack och ve från hennes, föreslog hon att jag skulle jobba extra, som sjukinhopp på hennes jobb. Toppen! Någonstans att börja min deltidskarriär, med nuvarande jobb som ekonomisk trygghet.


Idag har jag inte hittat några nya spännande jobb att söka. Tjatar på med att fylla i mina uppgifter på alla bemanningsföretag jag hittar. Tror väl inte så mycket mer på resultatet av det arbetet än av att köpa en lott, men det måste ju göras. Alla möjligheter ska prövas. Fast kontakter är förstås det bästa.


Nej, det allra bästa är naturligtvis att senast vårterminen i årskurs nio veta vad man vill och utbilda sig till det. Irra omkring i tillvaron och pröva sig fram var acceptabelt på 70-talet, men nu räknas sådana virrpannor bara som förlorare. Men vet gemene man verkligen vad hen vill lägga ner större delen av sitt liv på, eller står de flesta bara ut?


Ett tag funderade jag allvarligt på att säga upp lägenheten och sälja alla mina saker utom symaskinen. Sätta ut en rikstäckande annons om hemsömmeri, som jag skulle ta betalt för i kost och logi samt en mindre lön. Fri skulle jag vara på så sätt tänkte jag, men hur fri är man ständigt inneboende hos andra?


En släkting en bit bakåt i tiden blev luffare. Vad drev honom till ett sådant valet? Någon dagbok lämnade han tyvärr inte efter sig, vad man vet. Ibland tänker jag på denne okände släkting och hur förhållandevis lite tid som gått sedan luffarna vandrade runt i trasiga skor och bebodde böndernas höskullar och fick varierad kost; ibland generöst tilltagen och ibland snålt. 


Civilisationen har gått framåt, men frågan är om vi har det.







Av slutminuter - 1 september 2016 21:52

Min förhoppning med dagens anställningsintervju angående ett jobb jag faktiskt haft snart ett år, var att få höjd lön och utvecklande arbetsuppgifter. I ett rum med nedfällda persienner av en chef som stirrade in i sin dator för tillfället utan internetuppkoppling, fick jag veta vad som gällde. Utan att bry sig om vem jag är, vad jag kan, vad jag skulle kunna och vilja bidra med, pekades det på ett kollegieblock där jag ombads skriva ner mina personuppgifter.


Ja, jag har älskat mitt arbete här, men nu är det slut med det. Alla fördelarna är borta. Det inspirerande med variationsrikedomen - att vikariera på olika pass, då och då till och med utanför huset - tas ifrån mig. Istället får jag fotboja fastkedjad i receptionen med arbetsuppgifter jag avskyr. Kompensation i form av löneförhöjning eller ansvar eller arbetstid eller ens tryggheten i en riktig anställning, om än kort, uteblir. 


"Ditt ansvar blir receptionen och att assistera personalen." Vem är då jag? Hur ser han mig, om han ett ögonblick skulle släppa blicken från sin datorskärm? Som en ny kaffebryggare? En automatisk telefonsvarare? En som i sig själv inget värde har? Bara uppgifterna blir gjorda spelar det ingen roll vem som gör de?


Djupt besviken, ledsen och förbannad, lämnade jag det mörklagda rummet, långt mer än tidigare motiverad att hitta ett jobb passande mina behov och önskningar. Något jag kan utvecklas genom eller på sidan av.


Fast visst sa jag ja. Lön får jag trots allt. Om än som en 19-åring. En månad sa jag ja till. Strax före månadens utgång ska vi ha ett uppföljningssamtal och bestämma om fortsättningen. Det ser trots allt ut som om den här bloggen kommer fortsätta.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards