Sjutton också! Det var ju senast idag jag skulle ha totat ihop den mest fantastiska anledning för den högre chefen att behålla mig. Till jul åtminstone. Jag vet ju att jag har massor att bidra med, både sådant som är i linje med den verksamhet som redan finns, men också annat. Måste bara lista upp mina idéer och sedan göra dem övertalningsbara.

Som tur är börjar jag inte förrän efter lunch imorgon så jag har fortfarande chansen kvar. Fast kanske lika bra att göra det genast. För vem vet hur natten kommer bli. Om till exempel grannen ser på TV hela natten, som vanligt är, och jag vaknar till vart och vart annat reklaminslag.

Ett talesätt finns som säger att turen förföljer den skicklige. Jag funderade på det medan jag kurade under tak på väg till bryggan och fåfängt väntade på att regnet som började när jag gick hemifrån, skulle upphöra. Inga jobb söktes igår. Var det ihållande regnet, och den till och med ökande intensiteten, ett slags straff. Men det är väl ändå att göra sig till ofantligt mycket större än man är. För vad har då alla andra i min närhet gjort för att också straffas på samma sätt? Efter en halvtimme gav jag upp och gick hem igen. Visst kan jag bada medan det regnar, men var ska jag sedan torka mig och byta om? Under det tak framför den port där jag tagit skydd, kändes som en dålig idé. 

Lagade lite mat istället och läste en stund innan jag åkte till ett av årets fyra bokcirkelträffar. Till idag skulle vi ha läst Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Vi kom fram till att boken var lättläst, passande att ha med på resa eller på stranden eftersom det inte skulle göra något om den tappades bort. Boken är populär, en bestseller, men vi kunde inte riktigt begripa varför. Så är vi också en kritisk skara. Mot våra böckers författare vill säga. Mot varandra är vi idel vänlighet. Vi äter god mat, dricker lite vin och pratar böcker. Det är härligt att få huvudet upptaget en stund med något annat än hur mitt liv kommer se ut om mindre än 1 vecka.