Fredag kväll och hågen att sätta sig vid datorn och leta upp jobb att söka, är rasande liten. Som om man som snart arbetslös skulle ha råd att ägna tid till fredagsmys. Nu när man har flera dygn framför sig som kan ägnas helt och fullt till att finslipa CV och putsa på personliga brev, utan att störas av oväsentligheter som att gå till arbetet.

Ändå är det ju så skönt när den där femte dagen i veckan kommer. Jag brukar släntra hem lite långsamt. Titta lite förstrött i skyltfönstren till de butiker jag i rasande takt går förbi de andra fyra dagarna. Kan till och med stanna till lite och närmare studera något. Jag har ju tid, inbillar jag mig.

I själva verket skulle jag förstås halvspringa hem, passera Konsum och köpa billig och lättlagad mat tillräckligt att klara mig på fram till söndag kväll. Sålunda rustad sitta aktiv vid skrivbordet tills jobbannonserna flyter ihop framför ögonen och paus för sömn blir nödvändigt.

Nej, ju närmare katastrofen jag kommer desto saktfärdigare blir jag. Och ju nödvändigare att hålla i plånboken, så länge kännedom om varifrån nästa lön ska komma står skriven i stjärnorna desto mer onödigheter inköps. Trotsbeteende skulle det nog benämnas om det gällt ett barn, men vad kallas det när man snart är 60?

Fast idag har jag kommit på ett sätt att kunna sluta med småköpandet. Inspiration hämtad från när jag slutade röka. Först räkna ut för hur mycket det, säg de senaste sex månaderna, handlats och dela summan med antalet dagar. Den siffran = det belopp jag ska lägga i en burk varje kväll. Pengarna ska sedan gå till någon av de där böckerna av Henrik Fexeus jag länge gått och spanat på; Konsten att få mentala superkrafter och Maktspelet. Läsning jag hoppas kunna påverka min jobbsituation.