En sak som min kommande terapeut blir tvungen att ta itu med, är mitt behov att trotsa? Vad är det som gör att jag inte bara kan låta oviktiga och löjliga småsaker passera okommenterade? Sålunda hörde jag mig själv berätta om du-reformen och att minsann de flesta svenskar inte upplever sig mera respektfullt behandlade när man titulerar dem "ni" än "du". Detta var efter att min eventuellt blivande arbetsgivare frågat om "ni" det vill säga jag ville ha kaffe och vi i intervjun på det anrika konditoriet kommit till punkten "Mina frågor".

Ack ja! Å andra sidan blev intervjuaren hela tiden avbruten både av kunder i telefon och kunder framför disk och hade väl lite svårt att fokusera specifikt på mitt uttalande om svenska reformer från slutet av 1960-talet. Hon pratade bra, men bruten svenska. Detta visade sig vara en fördel för mig det vill säga att jag pratar svenska. Konditoriet, berättades det för mig, ägs av en familj från Iran och stora delar av personalen talar knapphändig svenska.

Arbetet skulle bara vara halvtid och jag skulle sålunda få tid att utveckla mina andra idéer, drömmar och planer. Jag skulle också kunna arbeta på andra ställen där mer skulle krävas av mig än att jag pratar det språk som talas i det land vi befinner oss. Trots allt pratar vi ju om ett lönearbete, alternativ till socialbidraget jag bestämt mig för att ha tagit emot för sista gången. Och ändå kände jag mig lite ledsen när jag i solen gick tillbaka till det jobb jag snart måste säga adjö till. Av allt jag varit med om, alla livserfarenheter jag har och kunskaper och färdigheter förvärvat, är det bara min svenskhet som är av intresse.

Men säg den sorg som varar för evigt och kanske jag inte alls är arbetslös på måndag. På väg från intervjun, ringde enhetschefen från nuvarande jobb och bestämde tid för samtal med mig till imorgon förmiddag. Då blir det alltså två intervjuer imorgon. Hur än resultatet blir av dem, känns det bra att boka intervjuerna. Övning ger dessutom färdighet. Tur var det ju också att jag på intervjun till det arbete jag är minst intresserad av, upptäckte vad som kan hända om jag inte är beredd och har språklådan ordentligt kopplad.

Retoy har inte hört av sig än och till Brottsofferjouren har jag skamligt nog ännu ej mejlat. Jag var bara tvungen att ta en simtur när jag kom hem från jobbet och äta lite och titta efter jobb och blogga. Imorgon ska jag efter intervju -  arbete - intervju, på eftermiddagen leka med Simon, men på torsdag kanske eller på fredag, innan jag ger mig ut på ännu en segelhelg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland får man lite draghjälp och det kan då behövas. Ondgjorde mig för en vän om gårdagens upplevelse med nya chefen. Efter en stunds gnällande från min sida och ack och ve från hennes, föreslog hon att jag skulle jobba extra, som sjukinhopp på henn...

Min förhoppning med dagens anställningsintervju angående ett jobb jag faktiskt haft snart ett år, var att få höjd lön och utvecklande arbetsuppgifter. I ett rum med nedfällda persienner av en chef som stirrade in i sin dator för tillfället utan inter...

Kräftkalas på jobbet, med deltagarna. De flesta har jag inte träffat sedan i torsdags. Bara fem dagar, men åh så glada de var att se mig - så glada vi var att se varandra - och så många härliga kramar och glada leenden. Man bara måste älska en sådan ...

Så kom då det där samtalet jag väntat på, förväntat mig, men ändå inte riktigt vågat hoppas på. En intervjuinbokning av nya chefen på gamla jobbet. För så är det ju, att jag hemskt gärna vill ha en tjänst på den plats där jag bara haft en placering. ...

Medan jag på nätet letar efter jobb jag kan eller vill söka, lyssnar jag på gamla sommarprogram. Senast vvar det Per Andersson. Summan av kardemumman var hur hans alltid lika förstående och stöttande föräldrar, ofta sa att "Bara du har roligt, så ska...