När jag var barn fick man noga inpräntat sådant som att eget beröm luktar illa och att sälja sig var det inga fina flickor som gjorde. Att arbeta på samma arbetsplats så länge som möjligt var fint. En som bytte arbete fler än ungefär två gånger i livet kallades hoppjerka och sågs genom misstänksamhetens glasögon. Guldklocka fick man efter lång och trogen tjänst. Jag var själv med mamma i Stadshuset när hon fick sin. Fint som ett Nobelkalas med middag i Blå hallen och dans i Gyllene salen.

Numera gör man bäst och säkrast karriär genom att vara en hejare på att byta arbetsgivare och förhandla med denne någon. Då gäller det minsann att istället för att blygt stamma någonting om att jo lite ditten och datten kan man nog, verkligen ordentligt skryta med hur fantastisk man är och hur dåligt företaget man tänkt sig börja jobba hos skulle klara sig utan ens talanger.

Jag vet ju att hjärnan inte alls dör när man blir gammal. Tvärtom kan man få den att skapa nya synapser mest hela livet. Fast jag är skeptisk. För att skrodera om min person är så väsensskilt att jag känner mig som lögnare, även om jag faktiskt kan det jag säger att jag. För långtidsarbetslösa - eller varför inte redan i skolan - borde lektioner hållas i konsten att som en annan Edvin Adolphson rakryggad och med rejält magstöd kunna tala om att man minsann...

Jag har de livserfarenheter, tidigare arbetsgivare och högskolepoäng jag har. Dock skulle jag vilja kunna presentera dem på ett mer delikat sätt. Skriva ett CV som ett erbjudande det absolut inte kan tackas nej till. Nyss skickade jag iväg en ansökan till ett arbete jag verkligen vill ha, men jag är rädd att jag uppehöll mig för mycket vid nuvarande arbete - visserligen för att visa hur väl jag skulle passa för den tjänst de söker - och för lite vid vad jag i min fantasi tror mig kunna bidra med hos önskad arbetsgivare.

Värst är att man inte som på sina tentor får någon respons, om den inte är positiv. Man har ingen aning om varför ingen ringer och föreslår en intervju.  Ja, nu är det bara att vänta. Och under tiden söka nya jobb förstås. Åtminstone leta efter några lämpliga.

Fast det får anstå till imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland får man lite draghjälp och det kan då behövas. Ondgjorde mig för en vän om gårdagens upplevelse med nya chefen. Efter en stunds gnällande från min sida och ack och ve från hennes, föreslog hon att jag skulle jobba extra, som sjukinhopp på henn...

Min förhoppning med dagens anställningsintervju angående ett jobb jag faktiskt haft snart ett år, var att få höjd lön och utvecklande arbetsuppgifter. I ett rum med nedfällda persienner av en chef som stirrade in i sin dator för tillfället utan inter...

Kräftkalas på jobbet, med deltagarna. De flesta har jag inte träffat sedan i torsdags. Bara fem dagar, men åh så glada de var att se mig - så glada vi var att se varandra - och så många härliga kramar och glada leenden. Man bara måste älska en sådan ...

Så kom då det där samtalet jag väntat på, förväntat mig, men ändå inte riktigt vågat hoppas på. En intervjuinbokning av nya chefen på gamla jobbet. För så är det ju, att jag hemskt gärna vill ha en tjänst på den plats där jag bara haft en placering. ...

Medan jag på nätet letar efter jobb jag kan eller vill söka, lyssnar jag på gamla sommarprogram. Senast vvar det Per Andersson. Summan av kardemumman var hur hans alltid lika förstående och stöttande föräldrar, ofta sa att "Bara du har roligt, så ska...